Mjällby AIF
Första april 1939
Första april är dagen då det är tillåtet att ljuga. Att presentera en närmast galen idé just på denna dag kan därför inte mötas med något annat än stor skepsis. Ändå var det exakt vad som hände i andra världskrigets begynnelseår 1939 på denna lögnernas främsta dag. Då blev Listers IF och Hälleviks IF en gemensam förening.
Mannen bakom projektet var den framåtdrivande ledargestalten, tillika lantbrukaren, Axel Bengtsson. En karl med talets gåva som lyckades övertyga en majoritet om att en sammanslagning skulle kunna leda till en större och mer slagkraftig förening. Motståndet var hårt och ortens blott 800 personer stora befolkning hånade Bengtsson för sina idéer, men med en envis vilja lyckades han vinna över en majoritet som ställde sig bakom den sammanslagna föreningen Mjällby AIF.
Men även om ambitionerna var höga redan 1939 så anade nog vare sig Axel Bengtsson eller alla de andra som tog beslutet, att det skulle leda till listerlandets mest kända organisation alla kategorier. Det som idag är Mjällby AIF och som numera är känt som ”en av Europas minsta elitfotbollsklubbar”.
Bengtsson hade stora visioner. Han förstod att om sammansvetsningen mellan de två lagen skulle bli enhetlig så behövdes det en gemensam idrottsanläggning. Som lantbrukare ägde han marken där föreningen spelade fotboll. 1941 sålde han marken till föreningen som betalade den blygsamma summan 2 250 kronor till Axel Bengtsson som också fick fritt inträde till hemmamatcherna i resten av sitt liv, plus ett årligt arrende på 150 kronor. Namnet på arenan beslöts till Strandvallen.
Arenan byggs om
För att kunna växa och ta emot fler åskådare och avancera i seriesystemet beslöts att arenan skulle byggas om med start 1950, men byggnationen drog ut på tiden och många bybor trodde att det aldrig skulle bli färdigt. Under dessa år spelade Mjällby sina hemmamatcher inne i Sölvesborg. Först 28 juni 1953 var det klart för invigning då Mjällby och Strandvallen gästades av det tyska fotbollslaget Germania Leer. Matchen vanns klart av Mjällby (4-1), men det var några andra aktörer den dagen som stal föreställningen från spelarna. Efter 30 spelade minuter stormades planen av minkar som precis hade importerats till listerbygden. Matchen fick avbrytas en kort stund och det var blandade känslor i publikhavet. Delar av publiken blev nyfikna på de små, mörkbruna, nordamerikanska djuren. Sedan den dagen har Mjällby AIF och minknäringen följts åt.
En som såg ett vinnande koncept i denna incident var lantbrukare Bengtsson som såg möjligheter i minknäringen och fotbollen. Därför tog han saken i egna händer och startade upp en minknäring strax intill Strandvallen.
Och han var inte ensam. I det lilla fiskesamhället var det flera som valde att satsa på minknäring och genom detta förändrade fotbollen och minkarna gemensamt omvärldens bild av Hällevik.
Samhället Hällevik började synas tydligare på den svenska kartan och påbörjade så småningom också att utvecklas till en badort för turistnäringen.
Och allt hängde ihop. Strandvallens unika läge vid hav och skog i kombination med minknäringen, fisket och turismen gjorde att intresset för det lilla samhället Hällevik växte sig starkt.
– De gaur aldri ad göra!
Genom sin minknäring såg Bengtsson tydliga mönster mellan fotboll, turism och näringsliv. Denna helhet skulle stärka Mjällbys varumärke och bidra till en bättre ekonomi för att på sikt kunna ta sig till den högsta toppen. Trenden spred sig i samhället. Fler och fler startade upp minkuppfödning och kurvan för Mjällby pekade spikrakt uppåt. Åren gick och Mjällby AIF:s varumärke växte och blev allt starkare.
Men minknäringen fick stora problem när djurrättsaktivister började ifrågasätta hur uppfödningen gick till. Nya lagar krävde stora investeringar i form av nya burar och nya levnadsvillkor för minkarna. Om så inte skedde var risken att minknäring skulle förbjudas uppenbar.
Ännu en gång stod Axel Bengtsson i främsta ledet. Han insåg att det enda som kunde göras var att investera kraftigt och förbättra minkarnas levnadsvillkor. Bengtsson ordnade ett stormöte på Strandvallen och berättade för i stort sett hela befolkningen på listerlandet vilken betydelse minken hade för orten. Han förklarade att alla därför var tvungna att hjälpas åt med att bygga större burar så att hoten om förbud kunde tas bort.
Motståndet var enormt. Alla förstod att det var enorma investeringar som skulle krävas och flera höjde sina röster på mötet:
– De gaur aldri ad göra! (Det går aldrig att göra!)
Men Axel Bengtsson gav sig inte och med sin auktoritära ledarstil lyckades han övertala byns befolkning om att investeringar var rätt väg att gå.
Byborna var vana vid hårt arbete. De spottade i nävarna och hjälpte varandra att bygga större burar åt minkarna. Detta skapade en stark sammanhållning i hela bygden och visade på ett samarbete av högsta rang. Under denna period växte listerbygdens slagord fram: -Tillsammans gör vi det omöjliga möjligt!
Och det lyckades. Det hårda arbetet undanröjde hotet om att bygdens minknäring skulle stängas.
– De gaur aldri ad göra!
Genom sin minknäring såg Bengtsson tydliga mönster mellan fotboll, turism och näringsliv. Denna helhet skulle stärka Mjällbys varumärke och bidra till en bättre ekonomi för att på sikt kunna ta sig till den högsta toppen. Trenden spred sig i samhället. Fler och fler startade upp minkuppfödning och kurvan för Mjällby pekade spikrakt uppåt. Åren gick och Mjällby AIF:s varumärke växte och blev allt starkare.
Men minknäringen fick stora problem när djurrättsaktivister började ifrågasätta hur uppfödningen gick till. Nya lagar krävde stora investeringar i form av nya burar och nya levnadsvillkor för minkarna. Om så inte skedde var risken att minknäring skulle förbjudas uppenbar.
Ännu en gång stod Axel Bengtsson i främsta ledet. Han insåg att det enda som kunde göras var att investera kraftigt och förbättra minkarnas levnadsvillkor. Bengtsson ordnade ett stormöte på Strandvallen och berättade för i stort sett hela befolkningen på listerlandet vilken betydelse minken hade för orten. Han förklarade att alla därför var tvungna att hjälpas åt med att bygga större burar så att hoten om förbud kunde tas bort.
Motståndet var enormt. Alla förstod att det var enorma investeringar som skulle krävas och flera höjde sina röster på mötet:
– De gaur aldri ad göra! (Det går aldrig att göra!)
Men Axel Bengtsson gav sig inte och med sin auktoritära ledarstil lyckades han övertala byns befolkning om att investeringar var rätt väg att gå.
Byborna var vana vid hårt arbete. De spottade i nävarna och hjälpte varandra att bygga större burar åt minkarna. Detta skapade en stark sammanhållning i hela bygden och visade på ett samarbete av högsta rang. Under denna period växte listerbygdens slagord fram: -Tillsammans gör vi det omöjliga möjligt!
Och det lyckades. Det hårda arbetet undanröjde hotet om att bygdens minknäring skulle stängas.
En match från Sveriges fjärde division till återtåget till Allsvenskan
År 2016 stod Mjällby AIF inför ett av de mörkaste kapitlen i föreningens historia. Efter flera år som etablerad elitförening hade klubben på kort tid fallit från Allsvenskan, genom Superettan och hela vägen ner i Division 1. Men det skulle bli ännu värre. Med endast en match kvar av säsongen 2016 var Mjällby en enda förlust från att för första gången i föreningens historia åka ur den svenska elitfotbollen helt och hållet. Inför den avgörande matchen mot Östers IF samlades bygden kring laget. Mjällby vann med 2–1 och säkrade därmed sin plats i svensk elitfotboll. Det blev vändpunkten.
Under de kommande åren byggdes föreningen steg för steg upp igen. En ny generation spelare fick chansen, samtidigt som klubben återfann sin identitet och sammanhållning. 2019 stod Mjällby inför möjligheten att återvända till Superettan – och efter en dramatisk säsong lyckades laget ta steget upp. Ett år senare, 2020, fullbordades återtåget. Mjällby AIF vann Superettan och var tillbaka i Allsvenskan, bara fyra år efter att föreningen hade varit en enda match från att lämna elitfotbollen. Återigen hade Listerlandet visat att storleken på bygden inte behöver avgöra storleken på drömmarna.
Allsvenska nykomlingar till svenska mästare
När Mjällby AIF återvände till Allsvenskan 2020 var målet först och främst att etablera sig. Men det som följde blev början på föreningens kanske mest framgångsrika period någonsin. Mjällby etablerade sig snabbt som en konkurrenskraftig allsvensk förening och fortsatte samtidigt att utveckla sin egen modell, där stark kultur, spelarutveckling och en nära relation till bygden stod i centrum. År efter år växte både föreningen och tron på att Mjällby kunde konkurrera med betydligt större klubbar.
Hösten 2025 kom det historiska ögonblicket. Efter en säsong som saknade motstycke i föreningens historia säkrade Mjällby AIF sitt första svenska mästerskap. Inför en gulsvart folkfest reste laget till Göteborg för att möta IFK Göteborg – och med segern stod det klart att Mjällby AIF var svenska mästare. Från att ha varit en match från Division 4-fotbollen 2016 till att tio år senare stå högst upp på den svenska fotbollstronen. Ett bevis på att historien från 1939 fortfarande lever. På Listerlandet hade man ännu en gång gjort det som många trodde var omöjligt.
